En vision om framtiden eller "Berättelsen om den svåra tiden"
"Those were the days my friend
We thought they'd never end
We'd sing and dance forever and a day
We'd live the life we choose
We'd fight and never lose
For we were young and sure to have our way."
Bajen Fans Katrineholm Southside på resa till bortamatchen mot Baggetorp 2024. Vid spakarna till vänster: Mattias Farsan Mellqvist som följt sitt Hammarby i många år men som fortfarande är "Still going Strong".
Längts bak till höger (med den röda fanan): Micke Fritz som trots fyrkantiga höftkulor pumpar dressinen framåt.
Med hatten längst fram till höger: Totti Lind, 89 år ung med sin berömda "Gnagarkäpp" som har befriat vår planet från ett och annat skadedjur.
Bak vänster: Sebbe Andersson, fortfarande ung och stark trots 1541 matcher i bagaget.
Den långe till höger: Robban Karlsson, första bilden på honom efter hans frisläppande från sitt 21 åriga fängelsestraff efter den berömda Madame Tussaud-raiden där han klädde Madonna-vaxdockan med en Hammarbytröja.
Vid just detta tillfälle hade gänget stannat vid den gamla impregneringsfabriken vid Stettin för att minnas den gamla goda tiden och dricka Kir.
Vid kameran stod vid tillfället ovan, Mats Mull Carlson, som killarna hade hämtat ut från Furulidens slutna. Efter degraderingen 2011 kom han aldrig riktigt tillbaka till sina sinnes fulla bruk utan sågs irra i Talltullsrondellen samt stå och hoppa upp och ner i rhododenron-buskarna i Stadsparken sjungandes: "Allé allé, allé allé - var med o hoppa om du älskar Hammarby".
Ett sorgligt vrak från fornstora dagar.
Framtiden: En samling Unga Bajen Fans Katrineholm som sitter av sin tid framför moskén i Nävertorp. De samlas här första måndagen varje månad och håller minnesstund för alla de som offrade sina liv och förstånd vid Kräftgångskriget 2011-2020. De kommer att axla den tunna manteln en gång.....
Till yttermero visso kan också nämnas barnen ibland tittar på gamla DVD-filmer (ett omodernt format som användes Pre-Bajenraset) för att lära sig de gamla ramsorna som sjöngs på den numer rivna Söderstadion.
Till slut vill vi bara säga att trots allt elände vet vi att Gud finns och att han vakar över oss.
Gud Fader själv. (Bilden kommer från
den berömda ikonen på Medborgarplatsen)
Hammarby - BP resan till det blå?
Med en kraftsamling från Bajen Fans K-holm och Nyköping ihop styrdes kosan mot Tjockhult och Söderstadion. Go stämning på en full buss men många nervösa ansikten med tanke på tabelläge och spelkvalité för vårt lag.
I bussen fanns en gammal Bajenhjälte: Thomas Sjöberg som spelade i Bajen på 70-talet. Gjorde bla tunnel på Janne Möller i MFF en match. Samtida med Br Ohlsson, Matte Werner, Tom Turesson mfl.
Stort att få ha med Thomas på bussen.
Thomas Sjöberg i sin glans dagar.
Bajen Fans fyllde 30 år och hade en skön tillställning på slakthusområdet. Musik, intervjuer och utställningar av bilder och gamla tischer. Biran smakade också bra.
Sedan började matchen och blev det godnatt! BP tog initativet omgående och precis som mot Degerfors spelade Bajens försvar på en div 2-3 nivå. Inte en målchans för hemmalaget i första och det blev inte bättre förräns det var försent. Simon Helg stänkte in 1-2 med 4-5 minuter kvar och då är det ju så dags, eller?
Nää, fy fan på ren svenska för rädda, ängsliga Bajen som nu definitivt är insyltade i kvalträsket. Jag plåtade en del men avstår att lägga ut bilder av humanitära skäl eftersom de flesta av oss antingen var röda i plåten av ren frustration eller stod med tårar i ögonen.....
Ett stort TACK till Bajen Fans Katrineholm som än en gång genomförde en bra resa. Nästa säsong kan det bli derbyn mot City på Tunavallen - om det går helt åt h-e.
Men "Every cloud has a silver lining" som britterna så klämmigt brukar säga men just nu känns det mesta bittert, eländigt och stört.
//Mull
Att bli vald...
Kommer ni ihåg hur det var i skolan? Gympalektionen när det var dags för match? Lagspel och de två bästa i klassen var skulle välja lag? Vi var alltid några som blev över....
Med lite tur kom du med i det skapliga laget annars var det ofta det sämre gänget du hamnade i. Sist vald eller?
Skillnaden i livet kom senare när valfriheten blev uppenbar. Du kunde välja själv. Vilken bank du skulle ha, vilket försäkringabolag som var bäst, vilken mack du skulle tanka på. Det gamla moderata slagordet "Valfrihet" grinar en i ansiktet.
Jag tänkte på just detta för ett par dagar sen när en person frågade mig:
- Vilket fotbollslag håller du på?
Jag svarade Hammarby. Han sa:
- Jaså, du valde dom? Det är väl inget vidare nu för tiden?
"Valde dom?" tänkte jag. Vadå valde dom? Jag kände att det tarvades en förklaring till detta uttrtyck så jag frågade personen:
- Vilka har du "valt" då?
- Jag är GAIS.are, sa han. Jag kunde ju som Göteborgare välja mellan tre-fyra lag, IFK, GAIS, Örgryte och Häcken, typ. Men jag kände att GAIS låg mig varmt om hjärtat, sa han.
Jag kände mig rätt dum. Vaddå valt. Jag har egentligen aldrig valt att gilla Hammarby.
Bajen valde mig, den där höstdagen i Norrköping 25/10 1970 när vi var och såg IFK mot Hammarby på Idrottsparken. När killarna sprang in med svart-gulrandiga tröjor och hade roligt mot IFK-surbullarna i 90 minuter så visste jag att detta var mitt lag. Det var aldrig något snack. Tom Turesson, Lill-Hinken Holmberg, Janne Sjöström, Matte Werner m fl hade skruvat fast mig i det Hammarbyska skruvstycket.
Jag har alltid trott att det är så det funkar; att man blir vald eller drabbad av en klubb. Sedan kan man ju intressera sig för klubbar i andra länder och kanske "Välja" ett favoritlag men de kommer ju aldrig in i hjärtat på samma sätt. Dessutom blir det, av någon underlig anledning oftast grön-vita lag som intresserar t ex Porto som har en liten plats i mitt fotbollsintresse.
När jag sedan konfirmerade mitt Hammarbyhjärta genom att flytta in på Hornsgatan 64 på Söder så var det bara ett tecken från den stora fotbollsguden att jag hade hamnat rätt den där regnkalla dagen i Norrköping. (Matchen slutade 1-1, för övrigt. Hammarby slutade femma, Norrköping sexa och IFK Göteborg och GAIS åkte ur det året) Vid Mariatorget träffade man många sköna Bajenfans och gick man till några av kvarterskrogarna kunde man alltid höra fotbollssnack på olika nivåer.
Själv hade jag en av mina bästa Bajenuppleverlser på en parkbänk på Mariatorget. Jag hade varit ute o slarvat en aning och krökat bort hemnycklarna. Mina lägenhetspolare var hemma men eftersom mobiltelefonen inte var uppfunnen och vi bodde högst upp var det ett problem. Jag satte mig ner på en bänk och funderade ett slag på hur jag skulle lösa det hela. Det slutade med att jag vek ner mig och somna på bänken.
Jag vaknade av en fruktansvärd huvudvärk samt att en sötaktig, riktigt ruggig doft spred sig i min näsa.
Jag öppnade mina trötta ögon och stirrade in i mynningen på ett helrör dessertvin som hölls under min näsa av en skäggig, rynkig lodis. Han väste:
- Här haru en morronstänkare, bror!
Han hade en fd vit t-shirt med Bajenmotiv och pekade med ett nikotingult finger på min Hammarbykeps, som låg på bänken. Han blinkade lurigt med ena ögat och trugade fram sin flaska igen under näsan.
Från en olycksbroder till en annan - från en Bajenbroder till en annan.
Vi satt bredvid varandra en stund innan jag såg att tidningsbudet närmade sig min port och jag kunde komma in. Vi snackade om ditten o datten och framförallt Hammarby, som var hans livsmjölk. Jag tackade för sällskap och dessertvin och smet iväg.
Han var vald av Bajen - jag också.
Kolla BajenFans Katrineholms resa till Degerfors.
Grön-Vita genom tiderna #3
Om man säger; Sven Bergqvist, är det inte många av dagens Hammarby- och fotbollsälskare som höjer på ögonbryna men säger man Svenne Berka så är det många, i varje fall i pre-Zlatangenerationen som ler igenkännande.
Denne målvaktslegend föddes 1914 och växte upp på Södermannagatan 74 i Sveriges hjärta; Södermalm.
Hans långa idrottskarriär började när han som sextonåring debuterade som bandymålvakt i Hammarby IF. Året därpå debuterade han i Hammarbys fotbollslag och ishockeylag. Karln spelade alltså i alla tre lagen under många år och är unik inom svensk idrott då han är den ende som har spelat på allsvensk nivå i fem olika idrotter. Han var landslagsman i tre sporter. Han vaktade målet i fotboll och bandy och spelade back i hockey. Skansenpajaserna brukar ju tjata om Sven Tumbas bedrifter men här ligger Tumba rätt duktigt i lä...
I Hammarbys fotbollslag spelade Sven Bergqvist mellan åren 1932 till 1946. Sven var 21 år när han sommaren 1935 spelade sin första landskamp i fotboll. Motståndet var Finland och matchen slutade 2-2. Sven kom sedan att representera det svenska landslaget 35 gånger mellan åren 1935-1943.
Svenne Berka var också känd som en typisk Bajare via sitt sköna tugg. Som alla vet så har/hade ju Södersnacket sin egen grammatik och var till för folk som var kvicktänkta och hade livlig fantasi. Mycket av förkortningarna och ordvrängningarna kan möjligen liknas vid London-Cockneyn som bygger mycket på omskrivningar och rim.
Ett exempel på Södersnacket var när Hammarby fick en förstärkning från Sandviken som hette Pettersson. Pettersson från Sandviken lät som en maträtt från en sämre restaurang. Istället fick nyförvärvet till en början heta ”Sandvikarn”, vilket snabbt omdöptes till ”Sandwichen” för att så småningom bli rätt och slätt Mackan Pettersson.
Svenne själv berättade följande historia för tecknaren och Söderkisen Börje Dorch och den handlar om Svenne Berkas första, riktiga räddning som han gjorde i landslaget. Det var i en match mot Danmark i Köpenhamn:
”Den Danske centern Jörgensen kommer fri inom straffområdet och avlossar en rökare som går mot mitt vänstra nedre hörn. Jag var beredd. Men bollen touchar vår back Svenne Vrålis (från AIK) och ändrar riktning. Bollen far nu iväg mot mitt högra kryss. Domaren är bergis på att det skall bli mål, så han vänder om och börjar gå mot mittpunkten för avspark samtidigt som han blåser för mål. Men vad domaren inte såg, var när jag vände i luften och boxade ut bollen till hörna.
Publiken vrålade som hysteriska galningar och domaren vände sig då nyfiket om och får klart för sig att jag hade gjort en idioträddning och att han felaktigt har blåst för mål. Det blev lite rabalder innan domaren ändrade sitt domslut. Under tiden domaren och Svenska och Danska lirare diskuterade situationen drog jag ner brallorna och plockade träflisor från häcken. Träflisorna hade fastnat i baken när jag gled mot ribbans underkant. Ståplatspubliken gnäggade och det sägs att kung Christian gjorde likaså.”
En riktig Bajen-story.
Svenne Berka stog också i mål i den berömda matchen mot Tyskland 1941. OBS att den lätt brunanstrykta svenska regeringen inte bara släppte in tyska truppstransporter på transfer genom landet utan man hade mage att släpa hit nassarnas stolthet. Dessutom till den svenska sk Nationalrenan Råsunda.
AIK hälsar sin publik. F´låt Tyska landslaget är det ju....
Börje Dorch var 11 bast och hade planket in på matchen och minns:
Vad jag också minns från denna landskamp som slutade 4-2 till Sverige, var när nationalsångerna spelades före matchen. Spelarna stod vända mot kungliga läktaren och Tyskarna gjorde då hitlerhälsning. Dagen efter stod det i tidningarna att kung Gustav V kom ner till planen för att hälsa på spelarna. När Kungen, som var två meter lång, kom fram till Henry ”Garvis” Carlsson från AIK, som bara var något över 1,60 m hög, skojade Svenne genom att säga: ”Stig upp ur gropen Garvis”. Fotograferna passade naturligt vis på att ta bilder på Goliat som morsade på David, det var en härlig paradox att se. (Garvis gjorde för övrigt 3 av målen.)
Svenne Berka var inte bara landslagsman i fotboll. Han var även en tuff ishockeyback i Tre kronor, skicklig handbollsmålvakt, bowlare och en suverän bandymålvakt. Svenne Berka var en estet och gillade stil. När han stod i fotbollsmålet var det inte bara att rädda en boll utan det måste göras elegant och med finess.
En äkta Bajare, i själ och hjärta. Om vissa av spelarna i Hammarbys A-lag av idag hade 50% av Svenne Berkas tuffhet, stil och finess skulle vi inte behöva åka till Degerfors utan då hade Bajen Fans Katrineholms resor gått till London, Barcelona och Hamburg.
Forza Bajen
//Mull
Grön-Vita genom tiderna #2
William Clauson, Charmör och Taubetolkare.
Dena pub blev senare, under Christer Sahléns ledning riksbekant som ett av de stora musikställena i Sverige. Alla, och då menar jag ALLA band med självaktning besökte detta Etablissemang någon gång i början av sin karriär. The Boppers, The Nature (med bl a Mats Ronander, de blev också Uffe Lundells första kompband) Gösta Linderholm, Wilmer X, Staffan Percy, Docenterna mfl mfl.
Stället var ganska sunkigt och frekventerades oftast av A-lag, B-lag och C-lag. Puben var ett begrepp och det finns en story om när en känd snubbe faktiskt blev buren IN på Puben med vakternas goda minne. Klientelet var rätt skönt med Iris, Limpan, Björklund, Kjellis och alla de andra namnkunninga Katrineholmsprofilerna på första parkett. Limpan skrek alltid, oavsett vem som spelade, "Kör Jambalaya" runt 22:00-snåret och när han fick av sig skjortan och visade upp örnen på bröstet var det få band som inte mockade sig igenom Jambalaya.
Lalla Hansson.
En av de stora på 70-talet som ofta satt på Puben och spelade var den kände Bajensupportern Lalla Hansson. Han hade haft en karriär som medlem i 60-talsgruppen Fabulous Four men slog igenom med dunder och brak med en cover på Kris Kristoffersons "Me and Bobby Mc Gee", som också Janis Joplin spelade in. På svenska fick den namnet "Anna och Mig" och den sjöngs runt om på landets tonårsdiskotek. Lalla var en glad gamäng och jag såg honom spela vid ett par tillfällen och han var väl inte helt glasklar alla gånger. Men va fan....
Lalla på 70-talet. Lite Kenta?
Någon gång i mitten på 70-talet skulle Lalla köra på Puben och det var utsålt. Han var stenhet just då med "Anna och Mig" och Owe Törnkvists gamla "Dagny". Vi var många som satt och drack bärs och väntade på den glade trubaduren med Bajenhjärtat på rätt ställe. Rätt som det var kom han ostadigt knallande mellan borden med en 12-strängad gura i handen. Zoonkad som en gammal bäver klev han upp på scenkanten under publikens jubel och satte därefter foten under en kabelhärva. Den tolvsträngade for som snorloska i glovet och herr Hansson rammade pannbenet rakt in i kanten på pianot. Blodet sprutade som en fontän och Hansson visade omedelbart ögonvitorna. Tre man ur personalen virade in Lallas huvud i ett par kökshanddukar och han fraktades till Akuten för att sys ihop samt vårdas för den hjärnskakning han fick som enda gage den kvällen.
Klockan 22:00 skrek Limpan "Kör Jambalaya" mot den tomma scenen. Lalla kom tillbaka en månad senare och körde ett gratisgig - spik nykter. Publiken skrek dock när han skulle gå upp scenen: "Akta Pianot, Lalla!"
En gång Bajare - alltid Bajare.
//Mull
Grön-Vita genom tiderna 1#
Men det hände något, som idag faktiskt är en smula bortglömt och rätt häftigt med tanke på att händelsen har med det nogranna landet Frankrike att göra.
Följande: Efter att ha gjort en Olle Nordin i de två första matcherna mot Italien och Argentina (2-1, 2-1) skulle grodätarna få spela sista matchen "hemma" mot Ungern. Det var då mest äran som stod på spel eftersom Ungrarna också hade fått äta gräs två gånger mot Argentina och Italien. (2-1, 3-1)
Okey, här gällde att alltså att komma trea i gruppen och inte skämma ut sig helt.
Vad händer då???????? Se bilden nedan.
Just det. Fransmännen chockar hela fotbollsvärlden genom att komma ut till sin egen hemmamatch mot de vita Ungrarna i Grön-Vita tröjor. Just det "Les Blues" springer ut på planen den 10 juni 1978 i Bajens färger.
TV kommentatorer, radiofolk och mediamoguler i gemen stod stumma och hängde med slappa käkar när de fick se sina stolta spelare komma ut på planen. Ingen visste något om detta i förväg.
Efter matchen (där grodorna tvålade till Pustans Lakejer med 3-1) spekulerades det i varför de spelade i "fel" tröjor. Det finns i dag två säkra teorier om varför:
# 1. Argentinsk TV sände fortfarande i svart-vitt och krävde att lagen skulle kunna skiljas lätt i den svartvita bilden som sändes till folk. Helst skulle ett lag ha enfärgat och det andra randigt där minst en rand skulle vara mörk.
#2. (Som också de flesta experter hävdar är den riktiga anledningen) Bägge lagen blev skräckslagna när det visade sig att de bara hade med sig var sitt matchställ (bortatröjorna) till matchen och de var bägge vita och att fransmännen trodde att de var bortalag och därför lämnat sina blå ställ i Buenos Aires. Ett lokalt lag, Club Atlético Kimberley, fick låna ut sina tröjor vilket också senare har verifierats av folk från klubben.
En gammal fin historia som vittnar om att: Inför Gud är vi alla Bajare!
//Mull
Degerfors - Hammarby 5/9
Bajen Fans Katrineholm
Efter en grym uppladdning under veckan med semester och kolhydratkur var det samling på Resecentrum klockan 12 på söndagen för avfärd till det fagra Degerfors.
4 glada Nyköpingsbajare hade slutit upp till det 30-talet Katthultsbor som var dressade och taggade för den första, "stora" resan för Katrineholmsbajarna. Julita Buss-chauffören Conny var en pärla och är, efter insamling på hemvägen, numer BajenFans-medlem.
Det laddades på ganska skapligt från början och ditresan kröntes med ett Bajen-Quiz som inte helt oväntat togs hem av Totti som därmed kammade hem förstapriset. Fritz Jr och Nyköpings-Sebbe kom 2 resp 3. Bra jobbat, speciellt insatsen av Totti som drog till med 10 rätt av 10 möjliga.
Efter bensträckare och lite sång var vi framme i bruksorternas Mekka: Degerfors och Stora Valla. Hela orten hade mobiliserat och restaurang Bosna, (Vulkanernas stamlokus) hade fått upp ett öltält med inhägnad som slukade 2000-pers enligt utsago. Vi traskade dock till "centrum" och själv drog man in en kycklingfilé med strips och, hör och häpna Gordon Ramsay, uppvärmd, vit kebabsås. Namnamnam....
Bosnas hak. Bara Bajare...
Två söta innan match! Efter då? Njaaa.....
Det gigantiska öltältet med inhägnad a´la Treblinka. Bara Bajare.
Skit samma, ölen var kall och sällskapet bra. Bara Bajare och typ 7 vulkaner på stället. Efter måltid och öl traskade vi ber till Stora Valla för att hämta biljetter och platser. Vid bussen var det en festlig kille som slängde ett knallskott 4 meter bakom arselet på mig och Söderlind (tror jag att det var) när vi stod och lättade på trycket. Tack för det! Tinnitus och nerpissade skor, eller? Men vad gör man inte för att grabbarna ska ha skoj. 
På väg till Bosna. KUB (Katrinehoms Unga Bajare) först i ledet.
De utomordentligt trevliga poliserna hade inte mycket mer att göra än att stå och titta på de glada Bajenfansen och det var en trevlig och snäll stämning på hela kalaset.
Mastig uppslutning. Av de 5200 på Stora Valla var mer än hälften Bajare.
Väl framme på arenan var det ett tryck från BajenFansen direkt. Stort att se en hel läktare med gröna och vita tröjor på en bortamatch. 
De nya klistermärken, Bajen Fans Katrineholm, finns numer i stora delar av Degerfors.
Mellqvist innan matchen. Full av förväntningar och öl?
1-0 till Bajen. Micke är glad och det var vi alla. Här skulle 3 poäng bärgas, trodde vi...
På Bosna innan matchen berättade Totti för Mellqvist hur många fingrar han såg...
Men upp som en sol blir ofta ner som en pannkaka. Efter matchen pratade, bland andra, Matte och Sebbe med några av bajenlirarna som fick ta emot en del kritik....
Hemresan lättades upp av några händelser dock. Våra t-shirts delades ut. Totti provade bollhavet på Max och provåt Sköllersta-Statoils godis samt att flickebarnet på macken inte ville servera mer korv pga explosionsrisken i micron, typ.
Sammantaget: En jävligt trevlig resa som visserligen rent sportsligt slutade i moll men Matte, Micke, Sebbe och Robban ska ha all heder för en nice tripp till Värmland. Nu knyter vi näven och ser fram mot en bra avslutning och ett grymt 30-årskalas för Bajen Fans.
Forza Bajen
//Mull
